MARIANNE AHRNE


De första Guldbaggarna delades ut 1964, men det kom att dröja 13 år innan en kvinnlig
regissör fick priset för bästa regi. Den prisbelönta filmen var Långt borta och nära (1976) och
var Marianne Ahrnes långfilmsdebut, men som regissör hade hon redan ett 15-tal filmer
bakom sig efter det att hon fått sig filmutbildning vid Svenska Filminstitutets filmskola 1967-
69.
Men välutbildad var hon redan då. Född 1940 kom hon att växa upp hos sina morföräldrar i
Falköping. Efter studenten fick hon ett stipendium att studera i USA för att sedan ta en
fil.mag. vid universitet i Lund. Parallellt skrev hon noveller och dikter och har sedan dess
bedrivit växelbruk mellan litteratur, spel- och dokumentärfilm, tv – och äventyrliga resor,
bl.a. på flotte på Mississippifloden och kamelkapplöpning i Indien. Ridning har alltid varit
hennes hobby.
Av hennes dokumentärer fäster man sig främst vid Promenad i de gamlas land (1974) i
samarbete med Simone de Beauvoir och den provokativa Gott om pojkar, ont om män
(1995). Av tv-serierna är det säkert många som minns Maskrosbarn och Flickan vid
stenbänken den senare efter Maria Gripes böcker. Litterärt fick romanen ”Äppelblom och
ruiner” (1980) stort genomslag.


Långt borta och nära (1976)


handlar om en kvinnlig vårdare på ett mentalsjukhus som engagerar sig i en patient som
upphört att tala. Om den har Ingmar Bergman skrivit att den är ”ett mästerverk. Jag såg om
den i somras och någon omprövning var inte aktuell”.

 

 

LÅNGT BORTA OCH NÄRA
Regi: Marianne Ahrne, Tjust Bio, lördag 13:20

Inläggsförfattare: Alexandra Friberg