Gunnar Olsson Sjöfarare och bonde

– Det var helt slumpartat att jag träffade Gunnar. Jag brukade köra ut till en stor öppen plan mot havet några kilometer ifrån Smygehamn med våra tre hundar och helt plötsligt så stod där en gammal man och stirrade på mig. Först såg han inte alls glad ut så jag förstod att det var han som ägde marken. Men när jag frågade om det var ok att gå där med hundarna då sken han upp, det gick så bra. Redan där så fick jag någon slags kontakt med honom. Han var lite så där speciell, skäggig och go, berättar Anders Nilsson om upptakten till sin dokumentär ”Gunnar Olsson, sjöfarare och bonde”. – Så kom jag på att jag skulle fotografera honom och det gick han med på. Och en dag när jag fotograferade honom, så råkade jag trycka till en knapp på kameran, och upptäckte att man kunde filma också. Det var bara det där trycket, och så var det igång. Och då fick jag liksom smak på det kan man säga, skaffade ordentlig filmutrustning och fortsatte att filma honom. Och det ena efter det andra kom det fram. Som 16-åring hade han mönstrat på i Trelleborg på en båt till Dakar. Under krigsåren arbetade han som eldare på en ”steamer”, som han sade, och efter 20 år till sjöss gick han iland och blev traktorskötare på en gård. Sedan blev han bonde. Han hade en fru som hette Signe, de fick tre barn. Hans gård är ganska stor men han bodde bara i en liten del, som i en drängkammare. Han hade bara kallvatten, utedass, lagade mat på järnspis, hade ingen tv, ingen tidning. Radio hade han men den hade han inte lyssnat på 30 år, sade han, och när jag frågade honom om dator svarade han: – Det vet jag inte ens hur hon ser ut!

När det gick upp för mig hur extremt spartanskt han levde blev det liksom drivet i filmen. Plötsligt var där en liten historia som bara växte och växte. Jag fick komma och gå och filma som jag ville. Det var fantastiskt. Hans gamla vänner dom kom dom också och dom stod och pratade om ingenting i timmar, tog sig tid för varandra, lyssnade på ett annat sätt än vad man gör idag. Allt det här lilla det tycker jag var fantastiskt. – Signe var där ibland, henne träffade jag bara kort, i början 2012. Dom hade en viss jargong, trevlig, mycket bibelcitat. En gång när vi talade om döden sade hon till mig: – Man kan inte lägga till en aln! Det står i bibeln. Det betyder att när det är inne – så är det, man kan inte lägga till någonting. När det är färdigt så är det färdigt, var du än befinner dig i livet. Anders Nilsson arbetar inom vården till vardags och har roat sig med att göra kortfilm.

Gunnar Olsson Sjöfarare och bonde
Regi och foto: Anders Nilsson
Tjust Bio, lördag kl 9.00 (45 min)